Jag sådde några blommor, en för varje vän

Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en

Det blev höst och vinter och blommorna de dog

Men på våren kom de åter, men bara tre stod kvar och log

Sen kom regnet med moln stora grå

Nästa gång jag fann dem så var det bara två

Sen kom solen med allt ljus den har

Plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar

Du härdades i solsken, du drunknade i regn

Men en sak är säker, du var en riktig vän